Satt och funderade ett litet slag...

Om kärlek...

Finns evig kärlek? Mannen/kvinnan i våra liv som alltid är nr ett?

Gammal kärlek rostar aldrig?

Finns det en för alla eller finns det de som alltid söker och några av oss som har jävligt tur att ha hittat den vi älskar resten av våra liv?

Och när/om vi väl finner dem, fattar vi då att detta är just dem?

Jag tror själv på evig kärlek, att det finns någon man kan älska för alltid och att då den gamla kärleken inte rostar...

Jag tror man måste arbeta på den och inte ta varandra för givet...

Jag har länge velat tro att det finns någon för alla men har på senare år börjat funderat på att det kanske inte gör det..

Eller har vissa svårare än andra att tro på kärleken? Så de blir ständigt sökande på den rätta...

Jag tror också att vi ibland inte alltid förstår vad vi har utan att det rullar på av det gamla vanliga så blir det fina lixom borta som under damm...

Om man då blåser lite på det.. blåser bort dammet.. vad händer då ... mm man kan ju bara ana.. nyförälskelse kanske?

                                                   /iiidaa!